Skriver av mig ; Farmor

Jag måste få skriva av mig här på bloggen eftersom jag inte kan skriva allting till någon eller säga allting till någon utan att personen skulle sluta lyssna.
Jag bär på en oerhörd sorg och en stor saknad.
Idag för 9 år sen försvann min farmor ur mitt liv. Just idag tänker jag extremt mycket. Jag är otroligt tankspridd just idag.
Jag har gråtit så många gånger så jag tappat räkningen.
Tänk att idag för 9 år sen så led du som mest, om 5 timmar (07.00) fick jag beskedet om att du inte längre finns hos oss.
Jag minns min reaktion, Jag minns att jag tappade min mat på golvet av chock, Jag minns att jag sprang in i famnen på mamma och grät.
Jag minns att jag senare fick komma till dig, Jag fick se dig. Jag ville ha min sista stund med dig. I timmar satt jag där med dig och höll din hand.
Ingen hade chansen att ta din höger hand, för där satt jag, Hela tiden.
Ingen kunde komma fram. Du var så närvarande fast du var så frånvarande.
Du var så vacker. Jag minns alltid hur du sa till mig innan du dog
" Michaela, när jag inte finns bland er längre så ska du titta upp emot de stora molnen och se mig äta philadelphia ost & titta ner och dingla med benen "
Det sa du efter reklamen du sätt på tv:n.
Jag har saker jag fortfarande bär på som jag ångrar. Jag minns den gången du skulle packa i husvagnen.. Du visste att sjukdomen skulle ta över och vinna, Trots att du inte vågade berätta för mig.
Du grät och tog min hand, La ner ett halsband och Du sa till mig att.... När du inte finns hos mig, Då ska jag hålla om halsbandet, krama de med händerna så hårt jag bara kan, och då är du där.
Jag bara såg på dig, när du grät. Jag förstår inte att jag inte reagerade bättre. Jag ångrar mig så otroligt.
Trots att jag bara var 10 år så kämpade jag för dig och med dig hela tiden. Jag ville alltid medverka i allting som hände dig.
Jag satt på sjukhuset med dig, Jag hängde med sköterskorna på sjukhuset för att se vad dom skulle ge dig, Jag hjälpte dig att ta på dig kläder. Jag ville alltid vara med dig. Trots att jag inte fattade att du inte skulle leva bland oss, Jag visste inte att du skulle försvinna såhär fort eller såhär tidigt.
När jag , lillebror & mamma var och handlade och fick samtalet från pappa att vi akut skulle komma till sjukhuset för du trodde att du inte hade långt kvar stannade hela mitt hjärta. Jag kom in till sjukhuset och såg dig ligga där, De räckte jag såg en skymt av dig så började jag gråta. Jag blev kramad av någon som jag fortfarande undrar vem det var, Den personen lämnade över mig till Låtta ( min faster ) som satte mig på sängen jämte dig.
Åh de finns så mycket jag hade velat göra med dig, De finns så mycket vi missat tillsammans som vi borde ta igen.
Så kom tillbaka till mig.Du missar så mkt här nere, du missar min uppväxt. Du missar min största & första kärlek Viktor, Du missar mina bästa vänner Jakob , Hannah, Sandra & Emelie.
Jag hade velat visa upp allihop för dig.
Du är den enda som saknas inom mig. 
Jag älskar dig , så otroligt. Min farmor!



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

´

RSS 2.0